Idag har jag både träffat en journalist över en fika samt varit gäst i P4 Sjuhärads förmiddagsprogram. Vi samtalade bland annat om mångsyssleri, hur jag arbetar och vad jag inspireras av, besvärliga kvinnor, favoritmaterial och Vivienne Westwood.
Fotograf: Bengt Lagerstedt
Förra veckan kunde mitt ansikte även skådas i Borås Tidnings Citybilaga som "veckans profil".
Fotograf: Bengt Lagerstedt
Här nedan följer artikeln:
Anna Lidström sprudlar när hon pratar. Och hon har väldigt många anledningar till att vara glad. Hon och sambon har köpt ett hus i Sparsör och tillsammans väntar de nu barn. Hon driver designföretaget Another Studio sedan ett år tillbaka och företaget går fantastiskt bra. Umeå-tjejen kom till Borås för att läsa Modedesign-utbildningen på Textilhögskolan. Efter fem års studier blev hon kvar när många av hennes kamrater från högskolan flyttade.
– Jag gillar Borås, jag trivs jättebra. Fast det har tagit tid att erkänna att det är bra. De flesta av mina vänner från studietiden har flyttat härifrån, säger Anna.
Men känslorna är splittrade, även om Umeå påminner om Borås i storlek är klimaten väldigt olika.
– Här finns en entreprenörsanda, men det finns ett rikare kulturutbud i Umeå som också har ett annat politiskt klimat. Folk är mer kritiska och sväljer inte allt med hull och hår i Umeå. Här är det trendigare på ett göteborgsvis, det ser man inte i Umeå som är en huvudstad i Norrland, Borås är en stad i närheten av Göteborg. Det är ju både på gott och ont. Borås är lugnt och jag behöver en bra lugn bas, för jag har ett livligt inre, säger Anna.
Men nog om Borås nu. Anna har hyllats som designer tack vare sin personliga stil. Bland annat gjorde hon en kollektion med förtvivlade Clowner en tid efter att hennes mamma gick bort.
– Ja det handlade om att min mamma hade gått bort i cancer. Det var personligt, men inte privat. Istället för att exempelvis lägga ut bilder på när hon låg på sjukhuset så gjorde jag en kollektion som var inspirerad av henne, förklarar Anna.
Hon pratar gärna om familj och släktingar. Det var tack vare att hennes släktingar lät henne leka och klä ut sig i deras gamla kläder som intresset för mode växte.
Anna står också väldigt nära sin lillasyster Clara. Eller Underbara Clara som bloggaren kallar sig.
Trotts att Clara bor kvar i Umeå och Anna bor i Borås står de varandra väldigt när.
– Vi pratar säkert tre gånger om dagen i telefon. Och vi jobbar tillsammans, även om vi bor isär. Men vi besöker varandra med jämna mellanrum.
Vad arbetar ni med nu?
– Just nu är det en pysselbok som vi gör tillsammans. Den kommer ut på Bonniers Fakta i mitten på maj. Annars lägger jag mycket tid på ett Re:design projekt som Västra Götalandsregionen dragit i gång. Vi är tre designers och två affärsutvecklare som arbetar med spillmaterial, metervaror av överblivna textila produkter från välkända textilföretag i Vätra Götalandregionen. Vi har gjort möbler, lampor, kläder och assessorer av material som annars skulle slängas. Två utställningar i Stockholm väntar, en på möbelmässan och en på Galleri KG52. Sedan har jag även ett par stylistuppdrag och handleder modestudenter på Textilhögskolan.
Du gjorde din praktik hos Vivienne Westwood, hur speglas det i det du gör idag?
– Hon är så inspirerande på så många sätt. Hennes inställning att man skall tänka och göra det själv inspirerar mig. Hennes egensinnighet tycker jag är bra. Hon är helt knäpp och fantastisk på samma gång. Hon är en excentrisk dam. Sedan tycker jag om hennes miljöengagemang också. Hon gör bara efter eget huvud och skiter i trender. Hon är väldigt medveten men helt i sin egen värld på samma gång. Hon är beläst, elitistisk och kan dra referenser till nästan vad som helst. Hon är både en primitiv bag lady samtidigt som hon är superbeläst och sofistikerad. Förstår du (skratt)?
Vad är bra design egentligen?
– En lite tröttsam fråga, som om det skulle finnas ett facit? För mig kan det vara många olika saker. Något som är välgjort, knäppt eller roligt. En bra kommentar till något eller så kan det vara något superkitschigt. Just nu har jag en förkärlek för standardprylar; en kavel som ser ut som en kavel, en vit vanlig tallrik, en rostfri karaff från en skolbespisning. Prylar som fyller en funktion, som inte designats för att vara extra fräcka och fräscha. Jag är även svag för barnsliga saker som en krok i form av en gigantisk hjort i brun plast som man kan hänga smycken på.
Anna Lidström
